fredag 10 februari 2012

Leutz lagar om integrerad rehabilitering (3)

Nästa Leutz lag kommer här. Läs den första och den andra lagen i de förra inläggen.

Lag 3
Din integrering är min fragmentering
(Your integration is my fragmentation)

"Du där! Chef-kompisen på myndighet X! Du kommer att göra alla dessa förändringar i systemet, och om vi lyckas kommer vi att göra många av dina tjänster överflödiga. Upp med hakan! Vi är alla inne i detta tillsammans - du vet för samhällets och individens bästa!"

Ni fattar. Drivet för integrering kommer ofta från engagerade myndighetspersoner och ibland utvärderare, som är intimt förknippade, ibland exklusivt, med en viss grupps behov av integrerade tjänster. Integrerarens fokus för förändring rör ofta kvalité, effektivitet, möjlighet till inklusion, kontroll och liknande och hur de bryts ned för att kunna ge stöd från flera professionella och myndigheternas samlade stödsystem. Det är inte ovanligt att engagemanget sker i olika takt om man studerar hur enskilda myndighetspersoner är kunniga i olika aspekter av denna integreringsprocess.

Att integrera ställer krav på myndigheterna. Inte bara ökade kostnader (som i andra lagen), utan också krav på ledare att söka ny kunskap, bjuda in flera andra perspektiv och intressen. Det är ett annorlunda sätt att arbeta, långt från det mer enkla, raka och strömlinjeformade som finns i stuprörstänkandet. Ett arbete som chef/ledare är mycket enklare om jag bara behöver oroa mig för mitt arbete och min organisations tjänster. Desto mer jag samarbetar med andra, desto mer behöver jag lära och ta hänsyn till. Även om jag lyckas med integreringen, skapar resultat och nya tjänster, kan jag ändå känna att min roll fragmenteras. Att arbeta exklusivt för en mindre grupps behov kan öka trycket på hela verksamheten på ett närmast schizofrent sätt.

Hur hantera denna begränsning? Ja, för det första, behöver det finnas en kultur som främjar en medvetenhet för integratorers känslighet för andra krav på organisationerna och samtidigt noggrant fundera över vilken nivå av integreration man förväntar sig. Det är viktigt att diskutera detta. Denna tredje lag menar att framgångsrik integrering handlar alltid om perspektiv och delaktighet. Att arbeta inkluderande och med respekt för varandras begränsningar är viktigt för att ta spjärn framåt. Lagen föreslår vidare att uppmärksamhet också behöver ges likväl till vad som kan förloras genom integrering som till vad som är sannolikt att man vinner genom det. Och det är viktigt att prata igenom det, många gånger.

Hur kan vi då, med hänsyn till lagen, tillsammans stödja oss igenom processen, få alla delaktiga och lugna den ångestfyllde, den schizofrena ledaren? Jag tror att integrering kräver ett brett, starkt och tydligt ledarskap samt utvecklade färdigheter för att stärka partnerskapen som behövs för att få integreringen att fungera. Flera ledare, professionella behöver bli involverade både högt och lågt i organisationerna. Detta är ett av skälen till varför det finns så mycket forskning som visar betydelsen av utveckling av socialt kapital, det breda kunnandet och engagemanget. Socialt kapital hänger på detta sätt samman med begreppet samverkanskultur som jag har nämnt flera gånger på bloggen. Bengt Starrin i Sverige och Karlstads universitet har länge pratat om socialt kapital. Socialt kapital behövs, precis som utvecklade funktioner, exempelvis mellanhänder, för att stödja en gemensam vision för förändring i denna riktning. Och vi behöver prata mera om hur vi tillsammans kan stödja utvecklingen av socialt kapital, ge trygghet och råd samt plats för diskussioner.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar