Mellanliggande roller följer nytt tänkande i välfärden

I takt med att ett nytt sätt att tänka etablerar sig, kommer nya tjänster och roller att sätta sig i systemet. Välfärden börjar redan märka av tillströmningen av detta. Vi känner igen dem i mellanliggande tjänster: projektledare, teammedarbetare, samordnare, lotsar, koordinatorer och andra otaliga varianter av dessa. Jag har länge velat skriva om dessa roller och etableringen av dem. En artikel i den senaste JUSEK tidningen tvingade mig att agera.

I tidningen publiceras en artikel om dessa nya roller som något som blir alltmer frekventa och fasta i den offentliga förvaltningen i Sverige. Det är inte ovanligt att det är just sådana roller får finansiering från samordningsförbund eller via projektmedel, EU-medel och andra medel med mål att finna nya lösningar utifrån ett helhetsperspektiv. Stöd för mellanliggande tjänster är viktigt att visa tycker jag. De blir lätt missförstådda och kan leda till frustration för både de som innehar tjänsterna och för de som präglas av, låt oss säga, ett annat mer sektoriserat tänkande. Detta tänkande är fortfarande det som dominerar i välfärdens organisering även om ett nytt, låt oss säga, mer systemiskt tänkande alltmer slår rot och vinner terräng.

Över till JUSEK tidningens artikel. Först gör de en god tjänst genom att publicera en tipslista. Väl värd att sprida och jag kan skriva under alla även om det går att lägga till mer.

Tydliggör ansvar och befogenheter! Du och din chef måste vara överens. Boka uppföljningsmöten, så att inget glöms bort. Kommunicera med medarbetarna!

Skaffa verktyg. Ledarskapsutbildningar och ledarskapslitteratur hjälper dig att bli en bättre ledare.

Nätverka. Det är både roligt och viktigt att träffa andra i samma situation.

Kliv in i rollen. Du ska inte bara fördela arbetsuppgifter, utan också leda och entusiasmera människor.

Reflektera. Hur vill du leda? Vad är du bra på? Vad vill du delegera?

Däremot håller jag inte med den intervjuade konsultens uttalande att det inte finns några fördelar med att inneha sådana roller, något han ser som ledande roller utan chefsansvar. En mellanliggande roll behöver inte lockas in i eller definieras av det sektoriserade och av hierarkierna. Det är ju en del av själva poängen att det inte är det, att de slipper. Poängen ligger framförallt att de kan utforska styrkan med att ligga emellan, stödja annorlunda värdeskapande processer för andra än hierarkierna och att ha ett legitimt fokus på helheten. Och därmed vinna resultat för alla inblandade. Det är som sagt att annat tänkande denna roll företräder. Och det finns stor glädje i det och en stor dos moralisk patos väl värd att värna och upplysa om. Det finns också en frihet som är oerhört attraktiv. Att kunna röra sig fritt (givetvis med stor respekt för alla inblandade) emellan olika roller i det hierakiska är en ynnest. Vi vinner alla på att förtydliga denna fördel och visa hur hela systemet faktiskt vinner på det.

Socialstyrelsens lägesrapport

Socialstyrelsen lämnade en lägesrapport till regeringen i februari med titeln: Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst, Lägesrapport 2012. I den kommenteras förtjänstfullt problemen kring utvecklingen av välfärden i Sverige, särskilt kring grupper som multisjuka samt personer med funktionsnedsättning och/eller psykisk ohälsa. De kommenterar särskilt att samverkan behöver förbättras.   

Socialstyrelsen menar att samverkan, kontinuitet och helhetsperspektiv brister inom många områden. Det visas på att det sker en hel del utvecklingsarbete kring samverkan men att det fortfarande finns stora hinder och svårigheter för en effektiv samverkan. I analysen identifieras även hinder för samverkan

...att det ofta kräver att verksamheterna och personalen måste se utanför sin egen ram. Det kan handla om det egna, yrkesrelaterade perspektivet, sin organisations budget eller andra formella eller informella ramar som finns.

Och vidare under rubriken ”Varför är det så svårt”

Organisation, kultur, ekonomi, regelverk och styrning är de viktigaste förklaringarna till varför samverkan inom välfärdsområdet fungerar – eller inte fungerar. En uppdelning i sektorer och organisationer leder i princip alltid till en diversifiering. Sektorerna utvecklar sina egna traditioner, kulturer, språk och strukturer. Den enkla formeln lyder så här: Med högre grad av sektorisering blir det svårare att samverka, och då ställs högre krav på aktiva insatser, planering och överenskommelser för att få igång en fungerande samverkan.

Men bristande samverkan handlar inte enbart om organisation och kultur. Forskaren Cecilia Lindholm på Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet har tittat närmare på samverkan inom vård och omsorg. Hennes slutsats är att det viktigaste skälet till bristande samverkan är ekonomi; trots lagstiftning och politiska beslut som proklamerar vikten av samverkan, håller huvudmännen hårt i sina egna pengar när det kommer till kritan. Det finns inga finansiella incitament för långsiktighet och helhetsperspektiv.

Det sista i stycket om att det inte finns några incitament finansiellt för långsiktighet och helhetsperspektiv är värd en kommentar. Jag kan tycka att det är märkligt att Socialstyrelsen lyfter fram problemen så bra, särskilt det problem som finansiell samordning och samordningsförbunden är ett svar på. Detta utan att kommentera utvecklingen av, eller de finansiella resurserna som finns sedan flera år tillbaka hos, de redan implementerade samordningsförbunden. De är trots allt nu över 80 st och närvarande i 214 (av 290) kommuner.

Ett samordningsförbund har kommenterat rapporten till Socialstyrelsen. Samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA ser, liksom jag, mycket positivt till den analys av tillståndet inom de verksamhetsområden som beskrivs och delar uppfattningen med Socialstyrelsen vad gäller behov av insatser. Samordningsförbundet ser dessutom mycket positivt på den analys Socialstyrelsen gör när det gäller behovet av att förbättra samverkan mellan olika aktörer. Samordningsförbundet anser, såsom, Socialstyrelsen att behovet av samverkan ökar och kommer att öka framgent. Det är bra, tycker jag, både Socialstyrelsens lägesrapport och samordningsförbundets svar. De förtjänar att spridas.

Det är viktigt att visa upp att samordningsförbunden är en etablerad struktur i systemet för att hantera samverkan mellan myndigheter där samverkan behövs. Det är viktigt att berätta om vilka möjligheter finansiell samordning erbjuder. På nationell nivå har det nationella rådet och Föreningen Nationella Nätverket för Samordningsförbunden (NNS) i detta en gemensam uppgift - att ge förutsättningar för mer förankring och legitimitet till det lokala arbetet samt att sprida kunskaper och erfarenheter. I det nationella rådet ingår Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Socialstyrelsen samt Sveriges kommuner och landsting, i NNS ingår samordningsförbunden.

Avslutningsvis menar Samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA, och jag kan bara hålla med, att det är angeläget att erfarenheter av samverkan som finns inom samordningsförbunden tillvaratas och används. Kanske kan samordningsförbunden få plats i nästa lägesrapport?